EBSTER

Jag har precis sänkt en skål med glass och fryser nu så mycket att skelettet mitt förmodligen är lite blåaktigt. Jag blir lätt nedstämd när jag är kall vilket är den mörka baksidan av glassätandets annars så ljuva företeelse. Under dessa typer av omständigheter kan det vara till ens psykes fördel att kolla igenom lite foton från den gånga veckan för att kanske bli en grad varmare i kroppen. Och knoppen.

 

Torsdagen var bäst.

Vi var glada och skulle på spelning.

 

På Fotografiska, där spelningen skulle äga rum, mötte vi upp tre människor som var så taggde att de inte kunde stå stilla när fotografi skulle tas.

 

Gustav var där. Stabil, med ett glas vatten och ett stadigt grepp kring en stolpe.

 

 Bandets frontfigur Mathilda hade de coolaste läpparna och enligt henne själv en obefintlig röst...

 

...så vi satte oss längst fram för att inte gå miste om en enda ton.

 

Vilket var någonting vi inte hade behövt oroa oss för. Mathildas pipa var något av det starkaste och bästa jag hört på väldigt länge.

 

 

När de spelat klart ville vi fotografera varandra igen.

David och Elin har nästan likadan frilla. Den ena utesluter bara balsamet vid hårtvättandet.

 

Gustav försökte lite för mycket,

 

så jag bytte partner. Mathilda var verkligen bäst! Peace-märke och allt.