EBSTER

"Kvällen gick typ från en vuxen jazzmiddag till en fjortisfest haha :P" stod det i ett sms från en av gårdagens gäster. Ett bra betyg tycker jag. Här har ni en resumé.

 

Citrusfrukter skulle skivas och kikärtor mosas. Hanna fick göra det ena, Petter det andra.

 

 

 

Till en början la vi ner både hjärta och finess i dryckerna,

 

men efter ett tag räckte det med hjärta. (Och diverse växter och bär som gick att finna i trädgården)

 

Snygg-soffan levererade estetiskt tilltalande miner och poser hela kvällen

 

och vi hade det riktigt bra. Helt enkelt.

Nämen hejsan vänner! Det var ett tag sedan jag kikade in här och ja, jag har saknat er också. Jag befinner mig inte på Öland. Det förra blogginlägget var ett resultat av Cecilia Sols livliga fanatasi och min förmåga att läcka ur mig mitt lösenord. Men fint skrivet var det. Tack vän! Bloggen behövde näring. Nu är jag i alla fall tillbaka, starkare än någonsin och tänker härmed blogga om gårdagens kväll. Att försöka förklara allt som hände igår är nog ett riktigt företag, men jag tänker anta utmaningen!

 

Kvällen började klockan 18.00 hemma hos Elin i Hässelby. Där skar Hanna melon till en sallad som visade sig vara något av det bästa jag ätit.

 

 

Jag fick inte hjälpa till så jag satte mig och bläddrade i fredagens kulturdel i DN istället. Där fick jag syn på Fredrik Strage som av en händelse skulle vända skivor på BAR BROOKLYN senare samma kväll.

 

 

Detta visste jag såklart om och hade redan på förmiddagen mejlat VD:n på STRAND för att säkra min kväll. Jag meddelade honom att jag skrev för en skoltidning och att jag skulle testa olika slags stadsaktiviteter för unga människor som inte har ett fritidshus att ty sig till såhär i sommartider. Jag ljög. Men han hette Conny Lindström och jag kännde redan efter två mejl att vi hade ett band, att han tyckte om mig. Visst fick jag komma! Och att jag inte fyllt 20? Nejnej, det gjorde ingenting.

 

Så vi åt,

 

 

valde kläder,

 

 

och satte oss på buss 119, tunnelbanans gröna linje mot Hagsätra och steg av vid Fridhemsplan. Där träffade vi några vänner, drack öl och  fotografera varandra. Anledning: Vi kände oss vackra.

 

 

Efter ett tag åkte min favvo-penna upp och signering av bandage blev det enda som existerade.

 

 

Klockan 00.29 tog vi farväl tomma glas, halvkassa tavlor av Marilyn Monroe och nedklottrade toaletter för att hinna med en buss som gick sex minuter senare. På hållpaltsen tog jag en välbehövlig pausvila och värmde upp mitt journalistansikte.

 

 

Väl framme i Hornstull hade jag hunnit bli lite nervös. Inte bara för att jag skulle få le och nicka lite coolt åt en av mina favoritskribenter utan även för att jag hade ett entourage på hela sju man istället för en som jag hade gjort klart i mitt mejl. Mitt skrivblock och min favoritpenna åkte upp. Jag såg liksom häftigare ut då. "Godkväll!" sa jag till vakten som synaden mig nedifrån och upp. "Det är 20 ikväll." fick jag som svar och kände mig lite sämre till mods då han genast hade sett att jag inte hade åldern inne. "Jag ska ehm... skriva om det här, jag har pratat med Conny, jag har ett presspass att visa upp. Kan du hämta honom? Conny alltså." svarade jag. Vakten grymtade till lite men försvann ändå in i havet av demonisk tuggumipop för att därefter återvända med en gråhårig, glasögonprydd och smått tjock man som nästintill vinglade ut genom dörren. Han var fullast. Helt klart. "Hej!" sa jag och räckte fram min hand. "Jag mejlade dig i mors...", "Jajaja, jag vet. Ebba va? Jo men det är coooollugnt, det är bara att komma in. Vilket gäng ni är! Ja, de är 18, 19 oh 20 år men det gör ingenting. Kom kom!" han avbröt mig och betraktade mig för att sedan fokusera på vakten för att sedan kolla på mig igen. Han halvdrog oss med in i värmen och fortsatte med exalterad röst, "Kom kom! Du ser, där nere i hörnet har du Kleerup, han har precis blivit klar med sin platta! Helt fantastiskt va?! Följ med!". Det gjorde vi. Såklart. Petter blev starstruck och bad om en signatur på sin brutna arm vilket han fick.

 

Conny ser ni till vänster i bild. Stolt som en tupp var han över Kleerup.

 

Även Strage fick föreviga sin handstil på Petters gipsbeklädda handled.

 

Jag blev lite avundsjuk och tog fram mitt block som fick cirkulera bland barens mer eller mindre kända besökare. Boken fylldes sakta med både visdomsord och små teckningar och när jag satte mig ned för att betrakta den så var det någon som ville göra mig sällskap. Kleerup var det. Han tog tag i blocket och skrev med en andraklassares handstil "Life is great after 1 pm". Vad han menade med det är helt klart oklart men jag log och nickade uppskattande. Då och då tog han en klunk ur en vinflaska som han sporadiskt gick runt och bar på.

 

 

Vi pratade ett slag men när jag av någon outgrundlig anledning kläckte ur mig att jag skrev för en tidning (vilket bara är ljug) blev han sur och gick därifrån. Men helt jättearg på riktigt blev han nog inte för han hjälpte mer än gärna till att leta efter mitt pennlock som jag senare under kvällen tappade bort. En jakt som engagerade osannolikt många människor. Locket gick dock inte att finna någonstans.

 

Vi fortsatte med att hänga, hänga, prata, hänga, rita, fota, dricka, posa och hänga.

 

 

Helst gjorde jag det i Elins knä. Men det varade inte så länge för plötsligt tändes lamporna och vi fick lov att gå därifrån. Detta betydde dock inte att äventyret tog slut! Nejnej, det fortsatte. Definitivt! För de första vi såg när vi klev ut från BAR BROOKLYN var Strages karaktäristiska glasögonbågar och skinnjacka. Han stod gömd under en bro. Att låta honom vara fanns inte på kartan så vi klampade dit.

 

Eftersom han är lite av en idol för mig så blev jag lite nervös och tafatt men Petter tyckte minsann att han skulle få reda på hur mycket jag uppskattar både honom och hans alster. Han höll nästan en redovisning. Jag blev röd i ansiktet och blickade ner i marken samtidigt som han sa att jag verkade som en sådan person som knappast skulle sjunka så lågt att jag skulle se upp till honom. Här nedanför har ni en bild på honom och Elin och Petter.

 

 

Vi fortsatte vår vandring och stötte på en brinnande container.

 

 

Vi tittade hänförda på den tills brandbilen kom och det blev tråkigt.

 

Sedan posade vi i trappor,

 

 

och funderade på att väcka våra arbetande vänner som ändå skulle gå upp vid den tiden,

 

 

men lät dem vara.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Äntligen!! Efter en spotifylista, ett antal högljudda skratt och några svettiga hamburgare är vi nu framme. Framme hos vår krulltott Cissi i den populära turistorten Borgholm. Som vi har planerat och längtat. Ni ska veta att det tog mer än 7 h och längre än 45 mil att komma hit. Att övertala vår chaufför Gustav var inte det lättaste. Den vägen var betydligt längre än den hit till Borgholm. Men efter mycket om och men så är vi ju faktiskt här. Vi har dock inte bestämt oss för om vi ska tälta i Köpingsvik eller hyra ett rum jättenära Cissi. Vi ska överlägga med våra plånböcker och Petters stackars arm. Att tälta med den armen må vara det billigaste men inte det mest optimala. Vi får se helt enkelt. 

 

 

Vi diskuterade det hela på ett mysigt glasställe förut. Stället gör sin alldeles egna glass. Lite wow-faktor sådär. Axel snackade med tjejen i kassan och frågade om recept och grejer. Han funtar på att släppa bean och gå vidare. Vi får se. Nu ska vi lämna den så kallade p-villan (p står för personal) där Cissi och sju andra bor. Vi ska bege oss ut på stan igen. Vi ska få se Villa Lavendel, Pappa blå, Kenneth på torget, Roberts och mycket mer har Cissi lovat. Det här kommer bli kul. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lat mig presentera min morfar och hans blomstande tradgard! (las:djungel)

 

 

Vi borjar pa baksidan.

 

 

Har vaxer bade det ena och det andra. Mestadels blad som anvands i varenda soppa man kan hitta i landet men kanske ar det chilifrukten som vi i vastvarlden kanner oss mest bekanta med. Morfar visade tydligt att man inte ska ta pa chilisarna for att sedan klia sig i ogonen. Han ar en vis man.

 

 

Pa baksidan kan man aven finna ett granatappeltrad. Ett trad med en historia som jag personligen har ett finger med i. Jo ni ser, for tva ar sedan at jag ett granatapple. Min absoluta favoritfrukt! Men eftersom det inte var sasong for frukten sa smakade den surt, ja rent av daligt. Det jag da gjorde med frukten var att jag gomde den under nagra lov pa just baksidan av huset eftersom det ar lite av en tabu att inte ata upp allting men far serverat har. Och vet ni vad? Nu vaxer har ett statligt trad som redan bar frukt och som jag ar lite lycklig over.

 

 

Vi fortsatter var vandring och gar forbi grannens tomt som jag forsiktigt blickar ut over.

 

Har hittade jag en nedgravd kattunge en gang nar jag var liten. Vill ni hora hela historien? Sms:a.

 

Plotsligt blir han ivrig och far ivag.

 

Han ville dofta pa limeblad.

Kryddodlingen. Vaxandes i gamla bildack.

 

Alla som lever med vetskapen om hur asiatisk mat smakar vet aven att det kravs just ett falt av koriander for att uppratthalla den kulinariska standarden. Har har vi en del.

 

Ett banantrad.

 

Kokosnotter.

 

Morfars favoritvaxt.

 

 

 

 

 

 

Vi har varit pa utflykt de senaste dagarna! I tva och en halv timme fick jag sitta klamd mellan min mamma och hennes faster for att sedan anlanda till en stad som sag exakt ut som min morfars vilket var en smarre besvikelse... Well, helt likt var det kanske inte. Staden, som jag tyvarr inte mins namnet pa, var belagen precis vid Mekong-floden som skiljer landet Thailand fran landet Laos. Spannande kan man tycka, men nagon storre skillnad finns nog inte att finna dar heller. Hur som helst sa besteg vi anda ett ratt sa hogt torn for att fa lite perspektiv pa det hela. Det sag ut sahar:

 

Inte sa varst spannande det heller.

 

Jag fotograferade mig sjalv i en spegel,

 

for att sedan lata mig fotograferas pa en lustiskt formad bank,

 

for att DAREFTER fotografera utsikten och Laos. Ungefar sa spannande var den.

 

Det som daremot var spannande var museet pa vaning sju. Jag tycker verkligen om musseum. Jag vet inte vad det ar med dem men jag kan strova runt bland gamla mynt, tyger och fotografier, titta pa gamla stenar och uppstoppade djur, fora in huvudet i pappmodeller av gamla kladnader, trycka pa knappar sa att det borjar blinka pa kartor hur lange som helst!!! I absolutley LOVE IT som det heter i internationella sammanhang.