EBSTER

När tiden är det enda jag har

Nyår

Kategori: Allmänt

Jag ser att besöksantalet har ökat en aning såhär efter nyårsnatten. Kul! Om detta beror på att ni väldans gärna skulle vilja sluka en årskrönika skriven av mig eller om ni bara vill tillfredställa ert egna ego genom att se bildbevis på att ni inte var ensamma under årets fetaste natt låter jag bli att fundera över.
 
Hemma hos Cissi började i alla fall min kväll.
Där hade det möblerats om och där matbordet vanligtvis står stod nu en av världens finaste möbler istället. En sammetsbeklädd fotölj med färgen djuphavsblå.
 
Även den här fotöljen fick äran att bära upp min fina vän Elin. (Se förraförra inlägget)
 
Ätplatsen var stationerad i vardagsrummet och pyntad med både guld och silver och stjärnor och rosor.
 
Detta konstanta pillandet med naglarna......
 
Och så var det plötsligt dags för fördrink!!! Tjoho!
Till det rosa bubblet serverades det kanelbulleliknande smördegsbakelser med antingen chèvre eller pesto. Att utse en favorit är en omöjlig uppgift. Torkad parmaskinka är det där köttiga till höger.
 
Såhär såg vi ut
och såhär
(Piffpiff, Elin. Piffpiff)
 
Sedan var det dags att förbereda lite mat.
 
De första rätterna i raden av kulinarisk tillfredställelse var dessa.
Jordärtskocksoppa med timjan och så västerbottenpaj med sådana där klassiska tillbehör. Gott!
 
Därefter kom det in någon slags laxmuffin med fetaostkräm och sparris. Kunde inte hålla mig från att hugga in innan jag tog upp kameran.
 
"Oxfillé petit" som det så fint kallades i vår meny som Mikaela hade satt ihop.
 
Framför mig hade jag Linn och till höger satt Elin. Perfekt!
 
Och så efterrätten. Alltså. EFTERRÄTTEN! Vaniljpannacotta med hallon och småsmå gröna juveler av socker och lime och så en chokladmousse gjord på gud vet hur lyxig choklad.
 
Till detta serverades det kaffe och mjölk av några som hade pasande kläder. Det var roligt.
 
När våra bukar var så fyllda att nylonstrumpbyxkanten skar in ovanligt obehagligt var klockan nästan tolv. Fast bara nästan.Så istället för att rusa iväg med skvalpande magar och riskera någon slags uppkastning av den lyxiga maten på grund av stress så stannade vi kvar ett litet tag och hade ett musikquiz. Josefin var domare.
Hon hade stjärnor i pannan och vägrade sitta still.
 
Claras lag vann...
...och var malliga.
 
Eftersom Cissi bor på Östermalm så gick vi ned till Strandvägen för att titta på fyverkerierna. Men så många bilder på spektaklet blev det inte. En kobination av min bristande kunskap när det kommer till fotografering i mörker och genomfrusna fingrar pga bubbel som jag ofriffiligt spillt över dem lämnade oss kvar med endast den här bilden.
Några bilderna på fyverkerierna försökte jag mig inte ens på. Ni vet hur det är.
 
Efter detta åkte vi hem till vår vän Gustav som hade fest. Där dansade vi till Mauro Scocco och fotograferade Petter.
Och Gustav.
Och David, Tom, Kira, Jesper och Oscar.
 
Sen fick det vara nog.