EBSTER

I fredags var det midsommarafton och när jag anlände till firandet gjorde jag det som en stjärna. Ja, min blogg var kvällens stora snackis. Hur mycket jag än försökte så tycktes de inte vilja släppa ämnet. Likt en bebis kring ett finger.

 

Nej. Där ljög jag.

 

Men helt okänd är den inte i alla fall. Kulkulkul tycker jag att det är och ännu roligare är det när ni läsare tycker att det jag skriver är någonting att ha. Ni är sötast, och förmodligen snyggast i er familj.

 

Jag skulle kunna skriva tusen rader om fredagen och all den dans, bergsklättrande och MilkyWay som den bjöd på men jag vet inte var jag skulle börja någonstans. Och skulle jag bestämma mig för att skriva om det hela så skulle jag bara glömma bort en massa viktiga detaljer som jag under ett senare tillfällen i texten skulle försöka baka in på något smidigt sätt. Det skulle det bli en osammanhängande story vilket jag, efter ett tag, skulle inse och försöka åtgärda med diverse lögner. Allt skulle bli dåligt och dåliga saker tycker jag inte om.

 

Så det blir ingen text. Inte nu i alla fall. Kanske när jag är redo. Vem vet? I höst?

 

Det jag kan bjuda på idag, just nu, är en bild på värdinnan som hade den finaste klänningen och bästa leendet. Håll tillgodo!

Josefin heter hon.

 

Idag har jag städat huset, handlat, tvättat toaletten och packat min resväska. Och grillat hamburgare. Kvällen spenderade jag i soffan med Ryan, Marissa, Summer och Seth.

Jag åt chips och drack apelsinjuice ur ett mjölkglas.

 

Sedan gick jag och tittade till min packning igen. Elfte gången i raden.

 

Herr Moberg får bli mitt sällskap på den tio timmar långa resan till Bangkok men bli han för tråkig eller för tjatig...

 

...så kommer jag vända mig till unge herr Strindberg. Här helt utan hans karaktäristiska ansiktisbehåring.

 

Jag kommer hem den femte juli någon gång mellan klockan sex och halv tio på morgonen så inte blir det något firande av min födelsedag i år heller. Aja, jag börjar bli van. Nu stänger jag av mobilen. Vi syns vänner. So long!