Igår var jag på bio med en pojke på 190 centimeter, någonting som inte händer allt för ofta. Filmen Moonrise Kingdom blev vårt val av film och det kunde nog inte ha blivit mycket bättre.





Wes Anderssons film om tonårskärlek, kartläsande och icke fungerande grupper var iklädd helt i gul rekvesita och doftade starkt av 60-tal och barndom. Vi drack en stor läsk och blev kissnödiga men det gjorde inte ett smack för det enda jag kunde tänka på var att jag för alltid kommer att vilja bära blå ögonskugga, vara iklädd vita knästrumpor och lära mig allt om friluftsliv! Filmen var bäst! Nej, okej, inget slår Notting Hill, Napoleon Dynamite eller Spice Girls The Movie men nära var det verkligen.